Många kanske hoppas att nondualitet ska vara en av många populära, trendiga och lätthanterade förbättringsstrategier som ständigt paketeras under olika nya namn. Om vi bara ägnar den några minuter då och då så kommer allt att bli bättre.
Vår materiella erfarenhet filtreras genom en tro på ett separat jag och det jaget eller egot bedömer och jämför allt i relation till en dualism, en tro på att vi är separerade från andra. Med sådana övertygelser och värderingar så blir mycket en ständig kamp mellan alla dessa olika behov som vi tror vi har.
Vi tror och tänker att vi måste fixa både oss själva, andra eller ibland hela världen, ett jobb som vi måste utföra och som ger väldigt lite tid till att verkligen förstå oss själva.
Kanse en sådan materiell förbättring inte behövs eftersom nondualitet innebär att tron på ett jag som ständigt behöver bedöma världen och dessutom måste bidra till dess materiella ”förbättring” försvinner.
Det världen framför allt behöver är en förbättring av vår existentiella livskunskap. En förmåga att förstå att allt hänger ihop och att ingen är en separat varelse som klarar sig själv. Alla behöver alla.
Nondualitet kan helt enkelt vara ett lugn av acceptans som sprider sig genom dig och kanske även till andra eftersom vi alla i grunden strävar efter den harmoni som redan finns inom oss. Som tur är det smittande när harmonin verkligen kommer från djupet av medvetenheten.